Kvar att leva på kalkyl (KALP)

Vad är en KALP-kalkyl?

En Kvar-att-leva-på-kalkyl (KALP-kalkyl) är en kalkyl långivare gör för att kontrollera om en lånesökande kan betala tillbaka ett lån denne ansökt om. I en KALP-kalkyl vägs en lånesökandes inkomster mot fasta kostnader och levnadskostnader för att visa hur mycket denne har kvar att leva på i månaden.

Vad resultatet av en KALP-kalkyl visar

Resultatet av en KALP-kalkyl visar hur mycket av en lånesökandes inkomst som finns kvar efter att skatter, boende- och levnadskostnader är betalda. Ett eventuellt överskott ska räcka till utgifter som inte är nödvändiga, till exempel sparande och semesterresor, och som således kan disponeras fritt.

Ett överskott i en KALP-kalkyl innebär att den lånesökande har högre inkomster än utgifter, medräknat kostnaden för det sökta lånet. Om en lånesökande har ett överskott i sin KALP-kalkyl har denne sannolikt råd att återbetala det lån som kalkylen baseras på. Ett underskott visar på motsatsen och betyder i regel att inget lån kan beviljas.

Exempel på en KALP-kalkyl

Tabell 1 visar ett exempel på en KALP-kalkyl för ett bolån till ett småhus i ett hushåll med två vuxna och ett barn.

I exemplet har hushållet ett överskott på 26 600 kronor efter att alla nödvändiga kostnader och utgifter betalats. Överskottet från KALP-kalkylen ska till exempel räcka till att betala hushållets nöjen, restaurangbesök, vissa fritidsaktiviteter, semester, sparande, sjukvård, mediciner och oförutsedda utgifter.

Eftersom långivare i regel inte publicerar hur stort överskott som krävs för att de ska bevilja ett lån går det inte att säkert säga om exemplets överskott skulle räcka för att ett lån skulle beviljas. Enligt Finansinspektionens KALP-beräkningar med data från 2021 blev dock månadsöverskottet hos bankerna i snitt cirka 26 000 kronor för samboende i åldern 35 år (barn medräknat) (2).

Mot bakgrund av Finansinspektionens beräkningar skulle alltså överskottet på 26 600 kronor sannolikt räcka för att lånet i exemplet skulle beviljas.

Hur stort överskott krävs i en KALP-kalkyl för att få lån?

Det finns ingen lagstadgad gräns för hur stort överskott som krävs i en KALP-kalkyl för att ett lån ska beviljas. Det är upp till varje långivare att bestämma. Finansinspektionen uppskattade att de genomsnittliga KALP-överskotten var 9 000–15 000 kronor i olika åldersgrupper av låntagare som tog bolån år 2021 (3).

Långivare publicerar i normala fall inte några siffror över hur stora överskott som krävs i deras KALP-kalkyler för att lån ska beviljas. I rapporter från Finansinspektionen publiceras dock regelbundet beräkningar av genomsnittliga KALP-överskott för beviljade lån.

Samband mellan underskott i KALP-kalkyler och betalningsproblem

Enligt Finansinspektionen (FI) finns det ett samband mellan underskott i KALP-kalkyler och en ökad risk för betalningsproblem. Enligt en undersökning av FI löpte låntagare med ett underskott på över 5 000 kronor 50 procents högre risk för betalningsproblem än andra låntagare (4).

Finansinspektionens rapport visade också att ett positivt KALP-resultat var en av de faktorer som hade högst korrelation med att en låntagare lyckades klara av sina betalningar. Andra faktorer som också korrelerade med att klara betalningar var en hög inkomst och en ålder över 35 år (5) (6).

KALP-kalkyler används vid kreditprövningar

KALP-kalkyler används av långivare som en del i deras kreditprövning i samband med olika typer av kreditavtal, i synnerhet vid bolån. Enligt konsumentkreditlagen betyder en kreditprövning att en lånesökandes förutsättningar att uppfylla sitt ekonomiska åtagande prövas (7).

En kreditprövning innebär att uppgifter om en lånesökandes inkomster, utgifter, skulder och betalningshistorik används för att uppskatta hur riskfyllt det är att låna ut pengar till den lånesökande. En KALP-kalkyl kan ingå som ett sätt att beräkna det eventuella betalningsutrymmet i den lånesökandes ekonomi.

Måste långivare göra KALP-kalkyler?

Nej, långivare måste inte göra KALP-kalkyler. Konsumentkreditlagen säger att en långivare måste göra en kreditprövning, men lagtexten beskriver inte exakt hur (8). I Konsumentverkets och Finansinspektionens allmänna råd står dock att uppgifter om konsumenters inkomster och utgifter bör inhämtas (9) (10).

En KALP-kalkyl är ett praktiskt sätt att få överblick över de uppgifter om inkomster och utgifter som hämtats in. En långivare bestämmer dock själv om denne ska göra en KALP-kalkyl i sin kreditprövning och hur omfattande kalkylen isåfall ska vara. Långivaren kan även välja att göra en KALP-kalkyl utifrån begränsad information.

Så beräknas KALP-kalkyler

När långivare beräknar en KALP-kalkyl räknar de ihop en lånesökandes inkomster och drar bort dennes fasta utgifter. Vissa värden för inkomster och kostnader samlas in via ett ansökningsformulär och kontrolleras genom en kreditupplysning. Andra värden är schablonbelopp, till exempel levnadskostnader.

Långivare beräknar KALP-kalkyler på olika sätt

KALP-kalkyler beräknas på olika sätt av olika långivare eftersom de själva bestämmer vad de ska räkna med och inte, samt hur höga alla schablonbelopp ska vara. Det är inte reglerat exakt vad som ska finnas med i en KALP-kalkyl, vilken kalkylränta som ska användas eller vilket överskott som behövs.

Vissa långivare använder Konsumentverkets schablonbelopp för kostnader rakt av, medan andra anpassar dem utifrån egen praxis. En långivare kan även använda egna parametrar beroende på det enskilda hushållets förutsättningar. Att olika långivare beräknar KALP olika medför att en lånesökandes KALP-kalkyl kan bli negativ hos en långivare men positiv hos en annan.

Inkomster, kostnader och utgifter som ingår i KALP

I en KALP-kalkyl ingår den lånesökandes inkomster, kostnader för det ansökta lånet, kostnader för övriga skulder, driftskostnader för boende samt levnadskostnader och fasta utgifter. Om den lånesökande bor med andra personer bedöms kostnaderna för hela hushållet, inklusive eventuella barn (11).

Allmänna råd om vad som ska ingå i en KALP-kalkyl

Enligt Konsumentverkets och Finansinspektionens allmänna råd bör uppgifter om inkomster, utgifter och skulder inhämtas om en lånesökande vid en kreditprövning (12) (13). Hur olika inkomst- och utgiftsposter inhämtas eller uppskattas är upp till varje långivare.

Exempel på vad som ofta ingår i en KALP-kalkyl

Några exempel på vad som ofta ingår i en KALP-kalkyl är:

• Totala bruttoinkomster inklusive barnbidrag och flerbarnstillägg. En lånesökande anger sin inkomst i samband med låneansökan och den kontrolleras i regel genom en kreditupplysning.
• Skatter som inkomstskatt och fastighetsavgift. I KALP-kalkyler dras skatter bort för att tydliggöra vad den lånesökande har kvar att leva på när skatt har dragits av.
• Amortering på eventuellt bolån enligt amorteringskrav. Beroende på skuldkvot och belåningsgrad kan en låntagare behöva amortera 0–3 procent av lånebeloppet på sitt bolån per år (14).
• Räntekostnad för det sökta lånet med långivarens beslutade kalkylränta. I en KALP-kalkyl räknar en långivare i regel med en kalkylränta som är högre än räntan som sedan i praktiken erbjuds på det sökta lånet.
• Driftskostnader för befintlig eller ny bostad (15). För hus ingår ofta till exempel kostnader för el, värme, vatten och sophämtning. När det gäller lägenheter ingår ofta kostnader för el och värme. Om en låntagare köper en ny bostad och samtidigt behåller sin befintliga bostad inkluderas driftkostnaderna för båda bostäderna.
• Månadsavgift för bostadsrätter. Kan till exempel inkludera kostnader för sophämtning, snöröjning och drift och underhåll.
• Levnadskostnader för den sökande och dennes familj. Levnadskostnader beräknas utifrån schablonbelopp hos varje långivare och brukar inkludera kostnader för mat, kläder, transport, barnomsorg och fritid. En långivare kan till exempel utgå ifrån Konsumentverkets schablonbelopp i sina kalkyler.

En KALP-kalkyl innehåller en lånesökandes månatliga inkomster, utgifter och kostnader.

Exempel på vad som inte alltid ingår i en KALP-kalkyl

KALP-kalkyler kan vara olika omfattande och vissa poster ingår inte alltid, till exempel:

• Kostnader för befintliga skulder. Enligt Finansinspektionen beaktar vissa långivare inte några eller bara delar av de befintliga lånekostnader en lånesökande har vid KALP-beräkning. Andra långivare använder däremot information om alla typer av befintliga lån vid KALP-beräkning (16).
• Inkomster från extrajobb och kapitalinkomster. Det är enligt Finansinspektionen de kreditgivare som ger ut lån som bedömer om en inkomst är säkerställd och varaktig och därmed kan godtas som årsinkomst (17).

Olika långivare kan alltså inkludera olika saker i sina KALP-kalkyler och i vissa fall inhämtas till exempel inte uppgifter om kostnader för befintliga skulder.

KALP baseras ofta på schablonbelopp

Flera kostnader som långivare använder i KALP-kalkyler baseras på schablonbelopp (generella uppskattningar). Schablonbeloppen kan antingen vara hämtade från en extern källa som Konsumentverket eller vara långivarens egna. De schablonbelopp som används i KALP-kalkyler varierar därför hos olika långivare.

Exempel: Konsumentverkets schablonbelopp till KALP

Tabell 2 visar exempel utifrån Konsumentverkets schablonkostnader per månad för basbehov år 2023 (18). Credwise har uppskattat genomsnitt för vissa kostnadsposter.

I Konsumentverkets schablonkostnader ingår både individuella och hushållsgemensamma kostnader. Enligt deras uppskattningar är kostnaderna för basbehov högre per person för ensamboende än för boende i parhushåll.

Exempel på vad som inte ingår i Konsumentverkets schablonbelopp

Konsumentverket inkluderar till exempel inte kostnader för bil, semesterresor, hälso- och sjukvård, glasögon, presenter och restaurangbesök i sina beräknade levnadskostnader (19). (Bostadskostnader som kostnader för hyra eller bostadslån är alltså inget som Konsumentverket har schablonkostnader för.)

Exempel: schablonbelopp i Finansinspektionens KALP-kalkyler

Finansinspektionen (FI) gör årligen egna KALP-kalkyler med beräkningar av låntagares överskott. Tabell 3 visar FI:s schablonkostnader med siffror från år 2021 (20). (Observera att FI:s schablonkostnader skiljer sig från Konsumentverkets.)

Levnadskostnaderna per person i ett hushåll blir enligt Finansinspektionens schablonkostnader lägre för samboende än ensamboende och är lägre för barn än för vuxna.

I KALP-kalkyler används kalkylränta

I en KALP-kalkyl ingår räntekostnad för det lån KALP-kalkylen beräknas för (kalkylränta). Kalkylräntan motsvarar i normala fall den låneränta som erbjuds låntagare med ett påslag på några procentenheter. I en KALP-kalkyl används alltså en högre ränta än den som långivare erbjuder i praktiken.

Hur mycket högre brukar KALP-räntan vara?

KALP-räntan brukar vara ett par procentenheter högre än den verkliga räntan. I Finansinspektionens bolånerapport år 2022 användes en kalkylränta på 7 procent (21). Det var nästan 4 procentenheter högre än snitträntan för nya bolån på 3,35 procent samma år (22). Under år 2022 hade de flesta banker kalkylräntor på 6–7 procent enligt uppgifter till Credwise såväl som till Svenska Dagbladet (23).

Varför kalkylräntan är högre i en KALP-kalkyl

Enligt Finansinspektionen är kalkylräntan högre än den erbjudna låneräntan för att ta höjd för framtida räntehöjningar, höjda utgifter och inkomstbortfall. En hög kalkylränta begränsar också ett låns storlek i relation till låntagarens inkomst. (24) Syftet är att förhindra överskuldsättning och betalningsproblem.

Vem bestämmer kalkylräntan i KALP-kalkyler?

Det är upp till varje långivare att bestämma vilken kalkylränta de vill använda i sina KALP-kalkyler. De räntepåslag som Finansinspektionen (FI) använder i sina årliga bolånerapporter kan dock antas vara normerande och indirekt styrande. Orsaken till det är att FI är tillsynsmyndighet över företag på finansmarknaden (25).

Enligt uppgifter till Credwise måste långivare vara lyhörda för FI:s valda kalkylräntenivå. Om en bank skulle avvika alltför mycket från normen är det rimligt att anta att FI kan framföra synpunkter. FI ser över vilka kalkylräntor olika banker och andra långivare använder i sin årliga bolånerapport (26). FI:s undersökning kan ses som en indirekt kontroll av kalkylräntenivåer hos svenska långivare.

Lägre KALP-räntor kan leda till fler beviljade lån

Lägre kalkylräntor innebär lägre krav i kreditprövningar än annars (27). Det leder till fler KALP-kalkyler med överskott och därigenom fler beviljade lån. SBAB skrev år 2021 att en sänkt kalkylränta från 7 till 5 procent skulle ge ytterligare 21 000 unga i Sverige möjlighet att köpa lägenhet (28).

Orsaken är att en lägre kalkylränta skulle innebära att fler unga fick ett överskott i långivares KALP-kalkyler. Det skulle i sin tur leda till att fler unga låntagare beviljades bolån.

Så ofta görs KALP-kalkyler

Enligt en rapport från Finansinspektionen gjordes en KALP-kalkyl för cirka 62 procent av alla blancolån (lån utan säkerhet) till privatpersoner som beviljades av storbanker, nischbanker och konsumentkreditinstitut år 2021 (29).

Olika typer av långivare gör KALP-kalkyler olika ofta

Hur ofta KALP-kalkyler görs varierar beroende på typ av långivare. Tabell 4 visar hur ofta KALP-kalkyler i genomsnitt gjordes för blancolån av storbanker, nischbanker och konsumentkreditinstitut år 2021 samt hur omfattande kalkylerna var (30).

Storbanker gjorde Mer omfattande KALP-kalkyler för 61 procent av sina blancolån 2021, vilket var oftare än hos konsumentkreditinstitut och nischbanker. Om både Begränsade och Mer omfattande KALP-kalkyler räknas med gjorde dock konsumentkreditinstitut fler kalkyler än andra långivare i jämförelsen (32).

Fler KALP-kalkyler gjordes för höga lånebelopp

Enligt en rapport från Finansinspektionen avseende konsumtionslån var KALP-kalkyler vanligare ju högre lånebelopp låneansökningarna avsåg. En KALP-kalkyl gjordes för mer än hälften av alla konsumtionslån på minst 500 000 kronor, men bara för vart tionde lån under 5 000 kronor (33) (34).

Alternativ eller komplement till KALP-kalkyler

Långivare kan enligt Finansinspektionen kombinera olika metoder för att utvärdera konsumenters betalningsförmåga i samband med kreditprövningar (35). Två vanliga alternativ eller komplement till KALP-kalkyler är:

1. Riskklassificering. En riskklassificering är en uppskattning av kreditrisken för ett lån (risken att ett lån inte återbetalas). Klassificeringen kan baseras på en statistisk analys av både interna och externa data om låntagaren. Till exempel bistår kreditupplysningsföretag ofta med riskklassificeringar i sina kreditupplysningar. Enligt Finansinspektionen kan ett företag komplettera eller ersätta en KALP-kalkyl med en riskklassificering (36).
2. Skuldkvot. En låntagares skuldkvot visar hur stora lån denne har i förhållande till sin inkomst. Vilken skuldkvot en låntagare har beräknas genom att summan av låntagarens skulder delas med dennes årsinkomst. Syftet är att se hur känslig låntagarens ekonomi är för räntehöjningar eller minskade inkomster.

KALP-beräkningar, riskklassificeringar och skuldkvotsberäkningar är olika metoder för att pröva konsumenters ekonomiska förutsättningar vid kreditavtal.