Ränteavdrag

Vad är ränteavdrag?

Ränteavdrag är en skattereduktion för kapitalutgifter, till exempel räntor på lån. Avdraget möjliggör skatteavdrag (sänkt skatt) eller skatteåterbäring (återbetald skatt) för ränteutgifter på lån, till exempel ränta på bolån. Ränteavdrag och slutgiltig skatt fastställs av Skatteverket efter inlämnad deklaration.

Privatpersoner som betalat ränteutgifter under ett beskattningsår, till exempel räntekostnader för lån, kan till följd av ränteavdraget få tillbaka en del av kostnaden för sina ränteutgifter.

Hur mycket av räntan får man tillbaka på skatten?

Man kan få tillbaka upp till 30 procent av räntekostnaden för ett lån på skatten. En person har rätt till skattereduktion på 30 procent av sitt underskott av kapital upp till 100 000 kronor och 21 procent för kapitalunderskott däröver, enligt inkomstskattelagen 67 kap 10 §. Underskott av kapital är den del av en persons kapitalutgifter som överstiger personens kapitalinkomster under ett taxeringsår. (1)

Ränteutgifter för lån med säkerhet, till exempel bolån och billån, får dras av till 100 procent. Däremot får ränteutgifter som betalas för lån utan säkerhet, till exempel SMS lån och privatlån, endast dras av till 50 procent under år 2025. År 2026 avskaffas ränteavdraget för lån utan säkerhet. Det innebär att den som betalat ränta på lån utan säkerhet inte får tillbaka något av sina ränteutgifter från och med år 2026.

De nya reglerna för ränteavdrag påverkar inte deklarationen för år 2024, som deklareras under år 2025. Huruvida en låntagare har rätt till att få tillbaka pengar på skatten för betalda räntor på lån beror på hur höga kapitalinkomster låntagaren haft.

Ränteavdrag beräknas på underskott av kapital

Ränteavdraget beräknas på underskott av kapital, inte totala ränteutgifter. Ett underskott av kapital uppkommer om en persons utgifter för kapital, till exempel ränteutgifter för lån, överstiger personens inkomster av kapital, till exempel avkastning på sparkapital. För att få ränteavdrag krävs ett underskott av kapital.

En låntagare som har betalat ränta under ett kalenderår och samtidigt haft kapitalinkomster som överstiger de avdragsgilla ränteutgifterna får ett överskott av kapital. Låntagare med överskott av kapital har inte rätt till skatteavdrag för ränteutgifter. Se även: underskott av kapital.

Exempel: ränteavdrag baserat på underskott av kapital

Om en person har haft ränteutgifter för bolån på 30 000 kronor och ränteintäkter på 10 000 kronor har denne 20 000 kronor i underskott av kapital (10 000–30 000 = –20 000). Personen kan alltså få ränteavdrag för sitt underskott av kapital på 20 000 kronor, och inte för sina totala ränteutgifter på 30 000 kronor.

Krav för att få skatteavdrag för ränteutgifter

De krav som ställs för att en privatperson ska ha möjlighet att få skatteavdrag för ränteutgifter är att personen

• ska ha betalat avdragsgilla ränteutgifter
• måste ha varit betalningsansvarig för lånet under den tid räntan avser
• ska ha betalat minst 1 000 kronor i räntekostnader under beskattningsåret
• måste ha uppkommen skatt under året som reducering kan göras mot
• har haft ränteutgifter som överstiger låntagarens kapitalinkomster.

Så beräknas ränteavdrag

Ränteavdrag beräknas genom att multiplicera underskott av kapital upp till 100 000 kronor med 0,3 (30 procent) och underskott över 100 000 kronor med 0,21. Om en låntagare haft ränteintäkter under samma period ska dessa dras bort från låntagarens avdragsgilla ränteutgifter för att beräkna ränteavdrag.

Om en låntagare har haft ränteutgifter på 120 000 kronor och ränteintäkter på 10 000 kronor blir underskottet av kapital 110 000 kronor (10 000–120 000 = –110 000). Det medför att låntagaren kan få ränteavdrag på 32 100 kronor ((100 000 x 0,3) + (10 000 x 0,21) = 32 100).

Exempel: beräkning av ränteavdrag utan ränteintäkter

Tabell 1 visar exempel på beräkning av ränteavdrag baserat på hur stora avdragsgilla ränteutgifter en låntagare har haft under ett inkomstår.

Exempel: beräkning av ränteavdrag med ränteintäkter

Tabell 2 visar exempel på beräkning av ränteavdrag baserat på hur stora avdragsgilla ränteutgifter och ränteintäkter en låntagare har haft under ett inkomstår.

Ränteavdrag ges på både bolån och konsumtionslån

Det går att få ränteavdrag för alla ränteutgifter för lån med säkerhet, till exempel bolån. Däremot får det bara att få ränteavdrag för hälften av ränteutgifterna för blancolån (lån utan säkerhet), till exempel SMS lån eller privatlån. År 2026 kommer ränteavdraget att avskaffas helt för ränteutgifter på blancolån.

Exempel på lån med 100 procent avdragsgill ränta

Exempel på lån med 100 procent avdragsgill ränta är

• billån
• bostadslån (bolån)
• pantlån (lån från pantbanker)
• byggnadskreditiv (byggnadskredit eller byggnadslån).

Exempel på lån med 50 procent avdragsgill ränta

Exempel på lån med 50 procent avdragsgill ränta är

• kreditkort
• privatlån
• SMS lån (snabblån)
• kontokrediter
• lån mellan privatpersoner
• P2P lån (peer to peer lån).

Exempel på lån med icke avdragsgill ränta

Exempel på lån med icke avdragsgill ränta är

• studielån från CSN (Centrala Studiestödsnämnden)
• lån från bostadsrättsföreningar
• förbjudna lån (till exempel lån från aktiebolag till bolagets ägare).

Vad är ränteutgifter?

En ränteutgift är en kostnad för en kredit. De flesta lånerelaterade avgifter som inte är amortering är ränteutgifter. För att en kreditkostnad ska betecknas som en avdragsgill ränteutgift ska den enligt Skatteverket vara förutbestämd och beräknas utifrån lånebeloppets storlek och lånets löptid (2).

En kreditkostnad behöver inte benämnas som ränta för att vara en avdragsgill i skatterättslig mening. Ett exempel på det är att den serviceavgift en investerare betalar till företag som förmedlar P2P lån. Denna avgift har fastställts som avdragsgill av Högsta förvaltningsdomstolen (3).

Avgifter och ränteutgifter som är avdragsgilla

De ränteutgifter (och avgifter som likställs med ränteutgifter) som är avdragsgilla är:

• Nominell ränta. Den nominella räntan en låntagare betalar för att låna pengar är avdragsgill för de flesta typer av lån.
• Dröjsmålsränta. Den ränta långivare (eller andra aktörer) tar ut vid försenade betalningar av fakturor är avdragsgill i deklarationen.
• Ränteskillnadsersättning. Om en låntagare betalar en ersättning till en långivare för att lösa ett lån med bunden ränta i förtid är det enligt inkomstskattelagen en avdragsgill ränteutgift (4).
• Serviceavgift till förmedlare av P2P lån. Den andel av ränteintäkterna för ett P2P lån en investerare ska betala till det företag som förmedlar P2P lånet betraktas som en avdragsgill avgift enligt Skatteverket (5).
• Tomträttsavgälder. Enligt inkomstskattelagen behandlas den ersättning en tomträttsinnehavare betalar till en tomtägare för att nyttja tomten som en ränteutgift (6).
• Ränta vid avbetalningsköp. Enligt Skatteverket har Högsta förvaltningsdomstolen fastställt att den ränta som tillkommer vid köp av varor och tjänster på avbetalning är avdragsgill (7).
• Avgift för lån hos en pantrörelse. Om en låntagare betalar en procentuell andel av lånebeloppet i avgift under en viss tid för ett pantlån betraktas det enligt Skatteverket som en ränteutgift (8).
• Räntegaranti kopplad till ett visst lån. Om en låntagare betalar en avgift för ett avtal om räntetak för en rörlig låneränta räknas avgiften som avdragsgill givet att räntetaket är kopplat till ett specifikt lån och att avgiften beräknas utifrån nivån på räntetaket, avtalets löptid och storleken på lånebeloppet (9).
• Räntekompensation. Om en person som förvärvar ett skuldebrev (till exempel en obligation som ger avkastning i form av ränta) betalar en avgift för upplupen ränta som ännu inte betalats ut räknas avgiften enligt inkomstskattelagen som en avdragsgill ränteutgift det år räntan betalas ut (10).
• Återbetalning av lån med avtalad säkerhetsmarginal. Om en låntagare enligt ett låneavtal ska betala en avgift till långivaren motsvarande en viss säkerhetsmarginal beräknad utifrån lånebeloppets storlek och lånets löptid är avgiften enligt Skatteverket en avdragsgill ränteutgift (11).
• Ränteförmån. Om en anställd lånat pengar av en arbetsgivare till en ränta som understiger marknadsräntan är denna ränteförmån avdragsgill enligt inkomstskattelagen (12). Den anställde ska enligt Skatteverket betala skatt på ränteförmånen (skillnaden mellan marknadsräntan och den faktiska räntan) i inkomstslaget tjänst (13).

Avgifter och ränteutgifter som inte är avdragsgilla

De avgifter och ränteutgifter som inte är avdragsgilla är:

• Ränta på studielån. Den ränta som ska betalas på studielån i enlighet med 4 kap. 1 § studiestödslagen (1999:1395) är en icke avdragsgill ränteutgift enligt inkomstskattelagen (14).
• Ränta på underhållsstöd. Om en förälder som är skyldig att betala underhållsstöd är försenad med sin betalning ska denne enligt socialförsäkringsbalken betala ränta på skulden (15). Räntan på underhållsstöd är enligt inkomstskattelagen inte avdragsgill (16).
• Avgifter för sjukersättning respektive bostadsbidrag. Om en persons beslutade sjukersättning eller bostadsbidrag understiger det belopp som preliminärt betalats ut ska personen enligt socialförsäkringsbalken betala tillbaka mellanskillnaden tillsammans med en avgift (17) (18). Den avgift som tillkommer är enligt inkomstskattelagen inte avdragsgill (19).
• Ränta på förbjudna lån. Enligt inkomstskattelagen är ränta på lån som lämnats i strid med bland annat 21 kap. 1–7 §§ aktiebolagslagen (2005:551) (så kallade “förbjudna lån”, till exempel lån från aktiebolag till aktieägare) en ej avdragsgill ränteutgift (20).
• Ränta på lån från bostadsrättsförening. Enligt ett domslut har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att den ränta en låntagare betalat för att låna pengar av en bostadsrättsförening för att finansiera sin insats i föreningen inte var avdragsgill (21).
• Kostnadsränta vid anstånd med betalning av fordonsskatt. Om en person beviljas en längre betalningstid för fordonsskatt ska personen enligt vägtrafikskattelagen betala kostnadsränta (22). Denna kostnadsränta betraktas inte som en avdragsgill ränteutgift enligt inkomstskattelagen (23).
• Ränta som följer enligt tullagen. Om en person betalat kredit- eller dröjsmålsränta i enlighet med bestämmelser i 2 kap 8-11 §§ tullagen betraktas denna ränta som en icke avdragsgill ränteutgift enligt inkomstskattelagen (24).
• Kostnadsränta vid negativt saldo på skattekontot. Om en person har ett negativt saldo på sitt skattekonto debiteras kostnadsränta på underskottet. Kostnadsräntan är en icke avdragsgill ränteutgift enligt inkomstskattelagen (25).
• Dröjsmålsavgifter enligt lagen om dröjsmålsavgift. Dröjsmålsavgift som debiteras på olika typer av skatter (till exempel fordonsskatt eller vägavgift) är enligt inkomstskattelagen inte avdragsgill (26).
• Ränta på benefika barnreverser. En benefik barnrevers är ett skuldebrev som ges i gåva från en förälder till ett barn, där föräldern ska betala ränta på skulden till gåvomottagaren. Enligt ett ställningstagande från Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) betraktas räntan på benefika barnreverser som ett periodiskt understöd (27). Periodiska understöd får enligt inkomstskattelagen inte dras av som ränteutgift (28).

Avgifter som varken är ränteutgifter eller avdragsgilla

• Påminnelseavgift. Om en person debiteras en påminnelseavgift på högst 60 kronor enligt lagen om ersättning för inkassokostnader m.m. (29) medges ingen skattereduktion för det betalda beloppet.
• Inkassoavgift. Om en person betalar en avgift för inkassokrav på högst 180 kronor enligt lagen om ersättning för inkassokostnader m.m. (30) är denna avgift inte avdragsgill.
• Uppläggningsavgift. Den startavgift vissa långivare tar ut för att lägga upp ett nytt lån är en icke avdragsgill avgift för privatpersoner.
• Aviavgift. Den månatliga avgift vissa långivare (eller andra aktörer) tar ut för att fakturera en månadsbetalning räknas som en icke avdragsgill kostnad.
• Förvaltningsutgift. Enligt Skatteverket är en förvaltningsutgift en icke avdragsgill utgift som har uppkommit som ett led i förvaltning av tillgångar (till exempel en avgift för rådgivning hos en bank) (31).
• Fristående räntegaranti. En avgift för ett räntetaksavtal som inte kopplas till ett specifikt lån har av Regeringsrätten ansetts vara en icke avdragsgill kostnad (32).
• Avbetalningstillägg och expeditionsavgift. Avdragsrätten för ränta vid avbetalningsköp gäller enligt Skatteverket inte eventuella avbetalningstillägg och expeditions­kostnader (33).
• Avgift för uttag från fasträntekonto i förtid. Om en person med ett sparkonto där räntan är bunden under en viss tid vill ta ut sitt sparkapital innan räntebindningstiden gått ut kan banken ta en avgift för detta. Avgiften för förtida uttag från fasträntekonto är enligt Skatteverket inte avdragsgill (34).

Underlag för ränteavdrag förtrycks i deklarationen

Underlaget för de ränteutgifter som ränteavdraget baseras på förtrycks i deklarationen. Långivare ska enligt Skatteverket lämna kontrolluppgifter för den ränta en låntagare har betalat under ett år senast den 31 januari året efter (35). Uppgifterna kommer därför med automatiskt i deklarationen.

Ränteavdrag kan deklareras manuellt

En låntagare har möjlighet att själv deklarera ränteavdrag om det saknas förtryckta uppgifter om betald ränta i deklarationen. De ränteutgifter låntagaren begär avdrag för ska fyllas i vid punkt 8.1 i deklarationen. Låntagaren ska också lämna uppgifter om långivarens namn (till exempel under Övriga upplysningar).

Om låntagaren betalat ränta på ett lån från en privatperson ska låntagaren även fylla i långivarens personnummer eller adress under Övriga upplysningar.

Det går att fördela ränteavdrag för delade lån

Det är möjligt att fördela ränteavdraget på två eller fler personer för ett delat lån (ett lån med huvud- och medlåntagare). En vanlig orsak till att omfördela ränteutgifter är att en av låntagarna inte kan få fullt ränteavdrag på grund av att denne inte betalat tillräckligt med skatt under året.

Om en låntagare inte kan få fullt ränteavdrag kan låntagarna alltså omfördela ränteutgifterna mellan sig för att få maximalt ränteavdrag.

Så kan ränteutgifter omfördelas i deklarationen

Låntagare som har gemensamt betalningsansvar för ett lån kan omfördela de förtryckta ränteutgifterna mellan sig genom att:

1. Kontrollera hur de förtryckta ränteutgifterna är fördelade. De förtryckta uppgifterna i deklarationen ska enligt skatteförfarandelagen fördelas i lika stora delar per person (om låntagarna inte på förhand meddelat banken att de önskar en annan fördelning) (36).
2. Fördela om ränteutgifterna under punkt 8.1 i deklarationen. I deklarationen kan låntagarna själva fylla i hur stor del av ränteutgifterna som ska fördelas på respektive låntagare. Omfördelning av ränteutgifter kan göras antingen i Skatteverkets e-tjänst “Inkomstdeklaration 1” eller på pappersblanketten.
3. Eventuellt meddela långivaren om önskad fördelning. Om flera låntagare har delat betalningsansvar kan låntagarna meddela sin långivare hur de vill fördela ränteavdraget mellan sig. De förtryckta ränteutgifterna i nästa års deklaration fördelas då utifrån låntagarnas önskemål utan att låntagarna själva behöver ändra fördelningen.

När betalas ränteavdraget ut?

Ränteavdraget betalas ut i samband med skatteåterbäringen. Privatpersoner kan få sin skatteåterbäring utbetald vid fyra tillfällen per år. När skatteåterbäringen betalas ut beror på när under året personen har skickat in sin deklaration och fått sitt slutskattebesked.

Tidpunkter för utbetalning av ränteavdrag och skatteåterbäring

Tabell 3 visar tidpunkter för slutskattebesked och utbetalning av ränteavdrag och skatteåterbäring för privatpersoner.

Jämkning av skatt för de med ränteutgifter

Det finns möjlighet att ansöka om jämkning av skatten för låntagare med avdragsgilla ränteutgifter som överstiger deras ränteinkomster. Istället för att få ränteavdraget utbetalt vid skatteåterbäringen en gång om året kan en låntagare som jämkar istället betala mindre skatt varje månad.

Så ansöker låntagare om jämkning av ränteavdrag

För att ansöka om jämkning av skatt och ränteavdrag kan en låntagare antingen fylla i en ansökan i Skatteverkets e-tjänst “Jämkning” eller på pappersblanketten “Jämkning (ändring av preliminär A-skatt) (SKV 4302)”.

Ansökan om jämkning av skatt och ränteavdrag

En låntagare kan ansöka om jämkning av skatt och ränteavdrag genom att:

1. Besöka Skatteverkets hemsida. På Skatteverkets hemsida går det sedan att söka på “jämkning” för att komma vidare till informationssidor och blanketter.
2. Ladda ner blanketten “Jämkning (ändring av preliminär A-skatt)”. Blanketten finns både som ifyllnadsbar blankett direkt på hemsidan eller i utskriftsformat.
3. Fylla i uppgifter om inkomst och avdragen skatt. Både de inkomster låntagaren haft under året, och de inkomster låntagaren beräknas ha resterande del av året ska fyllas i under punkt 1 och 2 på blanketten. Låntagaren ska även fylla i hur mycket skatt som dragits från de inkomster låntagaren haft under året.
4. Fylla i uppgifter om inkomster och utgifter av kapital. Under punkt 6 på blanketten ska kapitalinkomster och kapitalutgifter (till exempel ränteutgifter) fyllas i.
5. Fylla i eventuella övriga uppgifter. Alla uppgifter som påverkar vilken skatt som ska dras av ska fyllas i.
6. Skriv under blanketten och skicka in till Skatteverket.

Det går inte att spara ränteavdrag från tidigare år

Det går inte att spara ränteavdrag från tidigare år för att göra avdrag i kommande deklarationer. En låntagare är endast berättigad till skatteavdrag för ränteutgifter under det inkomstår räntan har blivit betald.

Ränteavdrag i tidigare års deklarationer kan omprövas

Om en låntagare missat att göra ränteavdrag i en deklaration som redan är inlämnad kan låntagaren begära omprövning. En omprövning av ett beslut från Skatteverket ska göras senast sex år efter det inkomstår deklarationen avser. Under år 2025 kan omprövning av deklarationer för år 2019 och framåt göras.

Förr var ränteavdraget högre än idag

År 1990–1991 genomfördes en stor skattereform i Sverige. Innan skattereformen genomfördes var ränteavdraget nästan dubbelt så högt som dagens nivå på 21–30 procent. Enligt en rapport från Finansinspektionen medförde det tidigare ränteavdraget en skattelättnad på cirka 50 procent för många hushåll (37).

Det höga ränteavdraget i kombination med 1990-talets höga räntenivåer gjorde att realräntan (nominell ränta minus inflation) under perioder var negativ. I praktiken medförde det enligt Finansinspektionens rapport att svenska hushåll tjänade på att låna pengar till bostäder (38).

EU rekommenderar Sverige att sänka ränteavdraget

Enligt Dagens Industri fick Sverige under år 2022 kritik från EU-kommissionen för sin bostadspolitik. EU-kommissionen rekommenderade att Sverige bör sänka ränteavdraget eftersom de ansåg att det bidrog till att svenska hushåll lånade mer. Att svenska hushåll lånat mer har i sin tur medfört att bostadspriserna har stigit kraftigt (39).

De åtgärder som vidtagits i det svenska regelverket (till exempel införandet av amorteringskravet år 2018) ansågs inte vara tillräckliga enligt kommissionen. EU-kommissionen rekommenderade därför Sverige att sänka ränteavdraget, alternativt höja fastighetsavgiften, för att inte driva på hushållens skuldsättning (40).

Finansinspektionens analys av ränteavdraget

I rapporten Ränteavdrag och hushållens lån från år 2020 gjorde Finansinspektionen en analys av ränteavdraget. Slutsatserna var att:

• Ränteavdraget gör att svenska hushåll lånar mer. Det gör också att hushållen har möjlighet att betala mer för bostäder.
• Ränteavdraget medför att priser på bostäder ökar. Om hushållen lånar mer kan de köpa dyrare bostäder. På så vis kan ränteavdraget göra att både hushållens skuldsättning och bostadspriserna ökar (41).
• En sänkning av ränteavdraget skulle medföra lägre bostadspriser. En sänkning av ränteavdraget skulle enligt Finansinspektionens analys medföra att låntagare med befintliga bolån påverkas negativt på kort sikt. Låntagare med befintliga bolån får ökade ränteutgifter och marknadsvärdet på deras bostäder minskar (42).
• En sänkning av ränteavdraget skulle medföra lägre skuldsättning. För låntagare som tar nya bolån efter en eventuell sänkning av ränteavdraget medför det att de kan köpa billigare bostäder än med bibehållet ränteavdrag. De skulle inte behöva ta lika stora lån och skulle därför påverkas i mindre utsträckning av en sänkning av ränteavdraget än låntagare med befintliga bolån (43). På längre sikt skulle alltså en sänkning av ränteavdraget sannolikt medföra en dämpning av hushållens skuldsättning och priset på bostäder.

Ränteutgifter är i regel avdragsgilla för företag

Ränteutgifter är i regel avdragsgilla för företag. Ränteavdraget minskar företagets beskattningsbara resultat, och därmed också den vinstskatt företaget ska betala. Inom näringsverksamhet är ränteutgifter ett bredare begrepp än för privatpersoner. Det omfattar till exempel uppläggningsavgifter på lån.

Exempel: avdragsgilla ränteutgifter inom näringsverksamhet

Några exempel på avdragsgilla ränteutgifter inom näringsverksamhet (företag) är:

• Ränta på lån. Precis som för lån till privatpersoner är ränteutgifter på lån i näringsverksamheten avdragsgilla för företag.
• Uppläggningsavgift på lån. Enligt Skatteverket räknas den avgift långivare tar för att lägga upp ett nytt lån som en avdragsgill ränteutgift för näringsverksamheter (44).
• Kortavgifter för kreditkort. Enligt Skatteverket räknas den årliga avgift en kreditgivare tar för kreditkort som en avdragsgill ränteutgift för företag (45).

Så mycket ränteavdrag får företag göra

Enligt Skatteverket kan ett företag göra avdrag för sitt negativa räntenetto upp till 30 procent av företagets resultat före skatt, räntor, värdeminskningsavdrag och avskrivningar, alternativt till högst 5 miljoner kronor (46). Med räntenetto avses ett företags ränteintäkter minus ränteutgifter.

I likhet med att det krävs ett underskott av kapital för att en privatperson ska ha rätt att få ränteavdrag behöver ett företag ha ett negativt räntenetto. Har ett företag ett negativt räntenetto innebär det att företagets ränteutgifter överstiger dess ränteintäkter.

Företagsformer som får begränsat ränteavdrag

Enligt inkomstskattelagen omfattas juridiska personer (till exempel aktiebolag, ekonomiska föreningar och svenska handelsbolag, med undantag för handelsbolag som under beskattningsåret enbart har ägts av privatpersoner) av begränsningen av ränteavdrag (47). Enskilda näringsidkare omfattas alltså inte av reglerna för begränsat ränteavdrag.